Naturreservat

Naturreservat

Hägerstad slotts ekhage

Hägerstad slott är ett 6 hektar stort naturreservat som bildades 2002 för att bevara områdets grova ekar. I träden lever den hotade läderbaggen. I reservatet finns också spännande fornlämningar från järnåldern.

 

Promenera på krönet av den vackra, långsträckta Vinåsen som bildades under den senaste istiden. Smältvatten från isen transporterade krossat bergmaterial som rundslipades i isälvarnas strida strömmar. Då älven mynnade ut framför iskanten bildades rullstensåsar av sand, grus och sten. Det mjukt rundade isälvsmaterialet kan studeras längs med vägen i norra delen av reservatet.

 

Betesmarken som breder ut sig på åsen får sin karaktär av månghundraåriga jätteekar. På och i ekarna lever en stor mängd sällsynta lavar och insekter. Den ovanliga läderbaggen lever i mulm, en sågspånsliknande blandning av gnagrester, spillning och döda insekter som bildas i ihåliga ekstammar. Soliga sommardagar finns goda chanser att se den ca. 3 cm långa skalbaggen krypandes på ekstammen av en av reservatets värdefulla mulmek strax söder om parkeringen.

 

Längs åsen finns ett gravfält 60x345 m bestående av minst 55 fornlämningar. Dessa utgöres av 26 högar, 24 stensättningar, 5 treuddar, helt eller delvis övertorvade. Gravfälten från yngre järnålder är oftast belägna på moränkullar inom den odlingsbara marken i anslutning till jordbruksbebyggelsen. Detta stämmer väl med gravfältet vid Hägerstad slott som är beläget på en moränrygg vid åker- och sjökant.

 

Reservatets grövsta ek står på den lilla ön Gravholmen i områdets södra ände.

På Gravholmen finns även en grav av senare datum. Det är Hägerstad slotts byggherre, Hugo Beijers familjegrav.

 

 

Gävsätters urskogsreservat

Ändamålet med urskogsreservatet är att ge nutidsmänniskan en föreställning om hur skogarna såg ut innan människan började att påverka dem.

 

Urskogen har uppkommit på naturlig väg, dvs. genom självsådd. Den har troligen inte varit föremål för något ingrepp genom avverkning. Skogen är så tät, att en planta kan spira och ett nytt träd utvecklas, endast när något gammalt träd dör eller faller. Träden har därför mycket varierande åldrar. De äldsta är 200-250 år gamla. I nutida kulturbestånd är alla träd i stort sett lika gamla.

 

Urskogens kubikmassa är dubbelt så stor som i en normal slutavverkningsskog eftersom den är ogallrad. Tillväxten är mycket låg på grund av hög ålder, röta och andra skador.

 

En vandringsslinga går genom urskogen och intilliggande marker. Den passerar ett linnéabestånd i kanten av urskogen.

 

Linnéan förekommer i huvudsak i barrskog, men blir alltmer sällsynt på grund av förändrad skogsskötsel. Linnéan blommar i juni.

 

Kojmons naturreservat

Kojmons naturreservat består av en höjd med torr och mager gammal tallskog som i nordost stupar brant ner mot Storsjön. I branterna växer grova, höga granar i sällskap med asp, lönn, ek och hassel. Hög luftfuktighet och skugga gynnar den biologiska mångfalden bland mossor, lavar och svampar.

 

Området är lättlillgängligt och vackert med en känsla av orördhet. Från bergstoppen ovanför rasbranten bjuds besökaren via vandringsleden på en fin utsikt i över Storsjön med alla sina holmar och vikar.

 

Från P-platsen kan Du följa en vacker vandringsled som tar Dig upp på höjderna in i gammeltallskogen, via branternas betagande utsikter och tillbaka ner till vägen.

 

Åsens naturreservat

Åsens naturreservat bildades 2007 för att bevara och restaurera trädklädda hagmarker, lövnaturskogar och barrnaturskogar med ett stort inslag av gamla träd och död ved. I området har påträffats många rödlistade mossor, lavar, svampar och insekter, främst knutna till gamla träd och grov död ved.

 

Området hyser en ovanligt artrik fjärilsfauna, och i reservatet finns även en rik lavflora med flera rödlistade arter. I området finns också en rik svampflora med flera mycket ovanliga arter.

 

Stora delar av marken i reservatet har historiskt utnyttjats som jordbruksmarkg. På själva åsen finns husgrunden av gamla Åsen, som var dagsverkstorp under Målen till slutet av 1800-talet. Marken brukades sedan av Målen till 1960-talet.

 

Därefter anlades på den lågt liggande marken ett flertal dammar som nyttjades för fiskodling tills reservatet bildades. Framförallt öring, bäckröding och regnbåge odlades. Småspigg och groplöja planterades ut i dammarna som mat åt ädelfisken under uppväxttiden.

 

Rom och mjölke togs från lekmogna hanar och honor, och blandades noga så att befruktning skedde. Rommen placeras i en kläckränna med genomströmmande vatten. Efter fyra-fem månader kläcktes rommen och ynglen flyttades till större tråg.

När de närmade sig året sattes de ut i dammar för att gå på tillväxt tills utsättning i sjöar och gölar blev aktuellt.

 

 

 

I dammområdet finns en kolbotten och spisruin från en kolarkoja.

Copyright © All Rights Hannäs socken

2017-12-14

Webmaster sonja.palmberg@gmail.com